Babianrumpor och lacknafta
Dagens eftermiddagsträning var en spännande pers. Frida, Lisa K, Emma, Petra, Katja och Victor skulle springa Bjärtanturen men redan efter Nipan spårade de ur när nån kläckte ur sig att vi skulle springa obanat! Ut i skogen drog vi, genom tät sly och våta myrar, nedför stup och genom taggiga tallplanteringar! Så efter ett tag var vi både genomblöta och kalla. Men mest av det dåliga vädret...
Vi hittade ett mystiskt dött träd med en stege på, dock vågade Frida inte klättra enda upp. Smart, den såg inte så stabil ut. Till slut såg vi tecken på att vi faktiskt var på väg i rätt riktning när vi skådade Skålanvägen från en passande höjd! Efter lite mer slit i skogen fick Frida syn på ett älgpass på ett gammalt hygge som fick bli riktmärket ner till vägen sen. Väl på vägen tänkte vi att när det kommer en bil ska vi fan stanna den och fråga om vi får låna en mobil och ringa hem.
Ja vi hade inte med oss nån mobil!! Hur tänkte vi? Tänkte vi alls? Vi var nog för kaxiga...
Mycket riktigt, efter nån minut hörde vi en bil, såg den och stannade den. Det visade sig vara en släkting till Emma.
"Hej jag håller på att frysa ihjäl får jag låna din mobil?" var det första hon sa. Det funkade, vi ringde Agne och sen var vi glada igen!!
Så efter två timmars slit men med mycket skratt i skogen kunde nog vissa tycka att det nog endå var ett ganska roligt och spännande pass iaf... ;p
Kom ihåg Ottos ord: "Stigar är till för att korsas"
Vi hittade ett mystiskt dött träd med en stege på, dock vågade Frida inte klättra enda upp. Smart, den såg inte så stabil ut. Till slut såg vi tecken på att vi faktiskt var på väg i rätt riktning när vi skådade Skålanvägen från en passande höjd! Efter lite mer slit i skogen fick Frida syn på ett älgpass på ett gammalt hygge som fick bli riktmärket ner till vägen sen. Väl på vägen tänkte vi att när det kommer en bil ska vi fan stanna den och fråga om vi får låna en mobil och ringa hem.
Ja vi hade inte med oss nån mobil!! Hur tänkte vi? Tänkte vi alls? Vi var nog för kaxiga...
Mycket riktigt, efter nån minut hörde vi en bil, såg den och stannade den. Det visade sig vara en släkting till Emma.
"Hej jag håller på att frysa ihjäl får jag låna din mobil?" var det första hon sa. Det funkade, vi ringde Agne och sen var vi glada igen!!
Så efter två timmars slit men med mycket skratt i skogen kunde nog vissa tycka att det nog endå var ett ganska roligt och spännande pass iaf... ;p
Kom ihåg Ottos ord: "Stigar är till för att korsas"
Kommentarer
Trackback
